1951

I februari, närmare bestämt 21 februari 1951, ville jag ut från mamma Elsas mage och se världen. Pappa Teddy tog det lugnt, men när mamma pockade på såg han till att vi kom till Arboga BB där jag föddes. Det vill säga, de båda tog och promenerade till BB i snön..
Så här såg huset ut, det finns förstås inte längre något BB i Arboga. Vet inte riktigt vart arbogamammorna tar vägen. Köping kanske?
Jag föddes ju mitt i vintern-och det var riktig vargavinter det här året, säger min mor iallafall. Djup snö och mycket kallt. Det har dock inte gjort mig till någon vintermänniska, nej våren är mer min tid.

Arboga BB

Arboga

Arboga är en mycket gammal stad http://www.arbogastad.se/index.php?id=38 första bebyggelsen runt åbågen-åkröken fanns belagd redan på 900-talet. Arboga var också platsen för den första riksdagen, eller iallfall någon sorts riksmöte http://www.arbogastad.se/index.php?id=37

Min familj fanns dock inte med i stadens historia, den blåste in som av en tillfällighet från den stora stormen i världen på 1940-talet, andra världskriget. Krig har alltid blåst människospillror över världen från sina tidigare trygga boplatser.

Så här idyllisk ter sig staden fortfarande

De första åren

Vi bodde på Vasagatan 29B i ett tvåvåningshyreshus klätt med vita eternitplattor som med tiden blev ganska fula och kantstötta. Vi bodde i en tvårumslägenhet, där jag som en bortskämd prinsessa hade  det enda sovrummet som mitt när jag blivit något år gammal och mamma och pappa sov i en bäddsoffa  i vardagsrummet.
Har några tidiga minnen från denna tid, bland annat en dramatisk natt då grannen bankande på vår dörr och skrek att det brann! De hade råkat sätta fyr på gardinerna inne i sin lägenhet.
Jag minns att mamma bar mig ut i trappan, insvept i en filt. I andra handen hade hon en blå pall ..! Minns skriken och brandröken, men  branden blev nog snabbt släckt.
Minns att bakom vårt hus fanns ett stort öppet gärde, dit kom cirkusen varje år. Och pappa skaffade extrajobb som cirkustältsuppsättare. Minns att jag satt i mammas famn och tittade ut och såg elefanterna och hästarna. Drömde om att bli cirkusprinsessa gjorde jag flera år.
Minns de stora tunga hästar som drog vagnar med sopor upp till den soptipp som låg i närheten och där allt brändes upp rakt av. Alltid tjock svart rök som lägrade sig över vårt hus från tippen. Tippen var dock mest en källa till glädje för oss barn, vi lekte gärna bland sophögarna och på tippberget som hade flera stora klätterträd och en liten skog mitt på. Kan minnas mig själv sittande uppflugen i ett träd lekandes Tarzan, vår tids filmhjälte. En hög med stenplattor som någon dumpat blev ett piratskepp, där vi en dag såg en orm.
Och det hemskaste som hände var en gubbe som sprängde sig själv i småbitar på tippen. Vi berättade i flera år historier om fingar och tänder som upphittats överallt.
Det fanns också en liten "gungpark" med ett klätterberg som jag tyckte var otroligt högt. Har en minnesbild av mig själv klättrandes med våta kalla händer på detta enorma berg. Som knappt syns nu när jag tittar på det med mina vuxenblickar..
Grannar i vårt hus var Gunilla Gustavsson och Ann-Katrin  som jag inte minns efternamnet på. Hon var rätt elak tyckte jag och gav mig en del tjyvnyp. Bland annat lurade hon mig att bita i en smörgås med senap, något som jag inte var van vid, som brände i munnen något alldeles hemskt. Minns hennes hånskratt som det var igår, kände mig urdum. Gunilla och jag lekte mycket, hon hade en härlig fantasi, men var inte alltid så snäll. Vi lekte gärna Tarzan och cowboys och indianer och annat vilt och kul.
Ibland var vi prinsessor också, med scarvsar som prinsesshår och kronor på huvudet. Slottet fanns i en garderob hemma hos mig.
Andra lekkamrater var Carina och Britt.
Fler minnen: Duvan som elaka grabbar kastade sten på och som räddades av min modiga pappa. Vi försökte sköta om duvan några dagar men den dog ändå till min oändliga sorg. Pappa och jag begravde den under moster Helmis körsbärsträd och året därpå blommade trädet för första gången på många år och fick massor av svartröda bär. Jag såg det som ett under och ett tack från den stackars duvan.
Andmatning i ån kalla vinterdagar, lek med dockan Inga-Maj, påskkärringutklädsel, skid- och skridskoåkning, bad i Arbogaån, kall simskola däri, min barndom var fylld av upplevelser och en stor trygghet.

Här är jag ett år ungefär och ganska glad tror jag

Början av 60-talet

"Dagbok
Tillhör Eva-Britt Zbozil. Fick den vid 9 års ålder av min kusin Marianne Hermansson, två år gammal"
Så inleds min första dagbok.
Jag hade kunnat skriva och läsa sedan 5 års ålder och var enligt mamma en baddare på att lära mig långa verser utantill. (Det är jag inte så bra på längre) Dagboken blev en inledning till ett helt livs (hittills iallafall) skrivande, ibland flitigt, ibland mer sporadiskt. Den har hjälpt mig att komma ihåg saker som annars skulle ha glömts för länge sedan och jag har alltid haft behov av att skriva, särskilt när jag varit ledsen. Men i min barndoms första dagbok fanns inga ledsamheter, jag var ett mycket lyckligt barn, rejält bortskämd med kärlek och omtanke.
Första krian i dagboken från 24 dec 1960 ger en bild av hur en julafton kunde te sig:
"Jag har namnsdag då och på morgonen kom mor och far med en tidning som namnsdagspresent.Sedan fick jag bada ochså började väntans långa tider. Så kom kvällen och mamma var tomte för min kusin Marianne tror på tomten.Så fick vi julklappar. Jag fick precis vad jag ville ha. Jag fick skidor med kabelbindning och sykorg och en massa gott en bok en blus och en badkappa ett par pjäxor och en penna med fyra färger och en blyerts och en ask näsdukar

Dans med tomten-lite läskigt, men vad gör man inte..

Fler utdrag ur min dagbok:

4 januari 1962

Idag var Kristina och jag ihop. Vi var ute och åkte skridskor nästan hela tiden. Vi var först inne och spelade Monopol nån timme. Sen gick vi till Kristina hon skulle äta. Vi lekte att hon var Lillbabs Svensson och jag Anita Lindblom. Det var vi på banan med.
Klockan halvtre gick vi in och drack choklad. Sen gick vi ut igen, vi var ute till halvfem. När jag kom hem gick jag ut efter tidningen och sen gjorde jag rent i Gullans bur (Gullan var en upphittad undulat, gul till färgen)

9 januari 1962
Idag är det andra dagen i skolan. Matematiken är kul. Den är så lätt. (tyckte jag inte senare i livet) Vi har skrivning också idag. På gymnastiktimmen idag var salen på reparation så vi kunde inte vara där. Då fick vi rita istället.
Idag så bråka Britt och Gunborg med Gunilla för att hon när jag gick i andra klass bråkade med mig på hemvägen.

Första betyget efter årskurs 3

12 maj 1962
Idag är det en stor dag för mig! Jag ska få min hund. Vi kom snart till Grängesberg. Tant och farbror Gullheim var inte hemma. Men snart kom de. När de burit in min hund till mig blev jag nästan paff. Han var så liten. Rasen är dvärgpinscher. Han är svart med bruna tecken. Han kostade 300 kr. Jag var så lycklig. Han har fin stamtavla. Hans mor heter Grazia ,hans far Ch Aurico Cocie. Han själv heter Pinocchio. Men i stamboken står det Penopki. Du förstår tant Gullheim skrev fel. Men det gör detsamma för huvudsaken är att man tycker om honom. (Se mer om Pinocchio på denna hemsida under Hundar)

Jag med Pinocchio

December 1962

13 dec.
Tidigt på morgonen idag gick jag till skolan. Där var jag Lucia. en magister tog blixtfoto av mig och mina tärnor. Jag fick fullt med stearin i håret. Sen fick vi pepparkakor. Senare på dan fick vi tårta av fröken, och vi hade julfest. Vi bytte julklappar. Jag fick en anteckningsbok. Margareta och jag hade tre sketcher och Ingrid och Britten en. Stina hade gåtor. Sen idag när jag kom hem hade det kommit brev till mig från KP-sporren. Nu är jag medlem.

14 dec

Ikväll red jag. Margareta var med. Jag hade Uarda. Vi fick rida i alla möjliga svängar. Trusti gick först men hennes ryttarinna ville rida sist för Trusti sparkar bakut. Då sa ridläraren till mig att jag skulle rida först. Det var jättekul. Uarda är svår att hålla in, men det gick. Första gången hon skenade lutade jag mig fram. Då ramlade jag av. men det var mjukt. Andra gången gick det bättre. Tredje gången var det Valent som började. Hans ryttarinna halkade fram på halsen på honom och ramlade av. Uarda började galoppera då. Sen sa ridläraren att jag började rida Uarda riktigt bra.

Ridläger 1963

Juni 1963 åkte jag på ridläger till Vikingstad. En med spänning emotsedd händelse! Vi inkvarterades i huset, 13 ungar, jag hade klasskamraten Ingrid med mig. Ingrid och jag fick dela rum med Lena och Lisa, och på kvällen blev det kuddkrig så det stod härliga till! Ett par underbara veckor blev det, massor av ridning, hästskötsel och hästkunskap. Toppen att vara samman med alla andra också, och här vaknade min fantasi till liv på allvar.
"Ingrid och jag bärjade en kväll spela en pjäs som vi hittade på själva. Ingrid spelade Julia och jag Oskar. Alla samlades i vårt rum för att lyssna. Vi hade jättekul. Vi spelade varje kväll. Ingen kallade mig annat än Oskar." (ur dagboken)
Vi byggde kojor i halmen, och hade hopptorn där vi tävlade om vem som kunde falla utför naturligast.
"jag uppfann ett spökskratt. Alla gillade det skarpt. När vi tävlade låtades Dan att han sköt oss. Jag skrattade hest, sade dovt : jag ska hämnas, skrattade igen och störtade handlöst utför. (Det vann jag på)"
Det blev mer ridning, handboll och brännboll och lagtävlingar med hästkunskap. Underbara upplevelser.
"Vi fick ofta galoppera på en äng. Vi sjöng bröderna Cartwright där vi galopperade fram"
"Nu har jag inte mer att berätta, bara att sommaren 63 var den bästa av alla"

Bröderna Cartwright var mitt favoritprogram på TV, jag drömde ofta om cowboyliv och tyckte Little Joe var ursöt!

Slutet på barndomen

Nu hade jag börjat formas som människa, jag hade utvecklat intressen av flera sorter. Hästar och ridning var ett, hundar ett annat. Jag läste väldigt mycket, fick dock bara låna på barnbibliotek tills jag blev femton, men kom ofta hem med 11-15 böcker som slukades med god aptit. Hästar letades upp överallt, det fanns inte så många denna tid, så varenda hästrumpa räknades, och det var konkurrens mellan oss hästtjejer vilka som fick klappa dem. Jag red i Köping, åkte till hästen Vicke i Valskog (på cykel), hittade stallet med Gould Burn och Petit i Köping. Kompisar var Elvy, Britten och Ingrid framför allt, vi delade hästintresset.
Vad gäller böcker,som liten älskade jag Mumintrollet över allt, sen blev det hästböcker av alla sorter, särskilt Jill-böcker. Åh, om jag kunde hitta ett exemplar nu för att förstå vad som fascinerade.
Så småningom också Lilla huset på prärien-böckerna av Laura Ingalls, oj vad jag älskade dem.
Och så var barndomen slut:
"Idag fyller jag tretton år. Fick kaffe på sängen och pappa bar på en skrivmaskin. Tänk. Jag älskar att skriva saker. En gång när jag var liten skrev jag en hel saga. Jag har den kvar än. Sen har jag varit och ridit också. På min älskade Zelene. Åh, hon är den underbaraste häst jag vet. Så vacker, så TJUSIG och så härlig. Det är någonting speciellt med att rida iallafall. Man känner sig så FRI liksom. Glad."
Så slutar den dagboken, och med den min otroligt lyckliga barndom, fylld av omtanke, kärlek, trygghet, hund och hästar och två underbara föräldrar.

Min underbara mamma Elsa läste alltid för mig och gav mig oändligt mycket kärlek och omtanke. Ett omhuldat barn var jag.

Tonåring på 60-talet

Dags för danskurs hösten 1964. Mamma , som själv älskade att dansa när hon var ung, tyckte att man borde lära sig denna ädla konst.
 Så jag travade iväg på danskurs och lärde mig foxtrot och vals och sånt. Vi tjejer satt på stolar längst ner i lokalen, och killarna uppmanades att artigt bjuda upp oss. Och det gjorde de, och vi dansade och det var så spännande. Men också lite sorgligt ibland, när jag tyckte att "bara de tuffa tjejerna fick dansa mest". Började känna mig ensam och liten.

Men i hästarnas värld var jag trygg och säker. Gould Burn var min favorit, en avdankad travare, fux, med ett ganska jobbigt humör. Men jag älskade missförstådda hästar mest av allt, så jag stod tålmodigt ut med att bli avslängd titt som tätt. Broderade tillochmed en väska (vi köpte gamla militärväskor och broderade namn på dem) med hans namn. Och vi samlade också på tagel, gjorde tagelflätor av våra älsklingars manhår och satte upp på väggen i flickrummet. Nosade på dem ibland och drog in den härliga hästdoften.
Jag var egentligen väldigt allergisk mot hästar, men bet ihop, stoppade bomull i näsan och red ändå..
Sommaren 1965 fick jag hyra Gould Burn en hel månad, red honom hem till Arboga från Köping och hade honom i ett stall jag nosat upp. Pappa följde mig i bil. Pappa var alltid till stor hjälp och stort stöd vad gällde hästar, han var ju en van hästkarl från sin uppväxt med en hästälskande far.
Efter ett par veckor slängde Gould Burn av mig när mamma råkade titta på, så då åkte han obönhörligen tillbaka till Köping och jag fick ta en annan häst istället, lugna Petit, som inte alls var så liten. Det var också bra, men jag saknade min vilda gosse.

Här rider jag Gould Burn, min älsklingshäst.

Tonår är ju en stormig historia ofta, med massor av känslor som virvlar och far. Ibland kan man läsa i dagboken hur ledsen och ensam jag kunde känna mig, trött på att vara en duktig flicka, med en stor stor längtan efter något som jag knappt visste vad det var.
Hästarna följer mig hela tiden, det är Gould Burn som jag älskade till vanvett och det blev flera hästar. Diana, Hoffsbruna, Rasmus och allt de hette, och min lilla hund Pinocchio var mitt allt.

Arboga Tidning fotograferade mig och kompisen Catrin Smeds på väg genom staden på vår skötehäst Diana

Rasmus och vi

Operation Dagsverke hade man i skolorna, och jag och Catrin körde runt folk i denna droska. Jättekul tyckte vi!

Nya intressen

Nu kom intresset för killar igång på allvar, startade med Torbjörn som jag höll ihop med några veckor, och sen Bengt Kåberg. Vi firade nästan guldbröllop, med hela fyra månader ihop.
Popmusik blev vårt huvudintresse och det fanns många sk "skutt" man kunde gå på. Band som spelade av alla de slag, långhårigare och långhårigare blev de med tiden. Klubbar startade, bland annat Sam Bäraren, med Göran Landerdahl som primus motor, lite förtjusta var vi nog i varandra ett kort tag. Musik vi lyssnade på var Tages, Hep Stars, Plommons. Alla dessa band åkte land och rike runt och spelade i Folkets Park och liknande lokaler. Vi gick man ur huse för att titta, och tjejer skrek hysteriskt hela tiden. Inte jag, minns att jag tittade häpet på några av mina kamrater som tjöt i högan sky. Kunde inte begripa hur man kunde bli så hysterisk, det var inte min stil.. Mina favoriter på hemmaplan var Slamcreepers med Björn Skifs, redan då började Björn utmärka sig genom att showa och vara rolig, förutom att han sjöng gudomligt. Vi stod så nära vi kunde och tittade och lyssnade. Han var så sööööt!!
Förstås lyssnade vi alla på Beatles, Rolling Stones och alla dessa nya band, köpte skivor och spelade in från radion på den stora rullbandspelaren.
 Det blev superviktigt att vara ute på lördagen och även andra kvällar, och mycket viktigt att göra sig söt och fin. Låg ofta i badkaret på lördageftermiddagen och lyssnade på tio-i-topp på radion, gjorde mig sen fin och sen blev det kvällar ute.  På klubbarna, hemma hos folk, på cafeer där vi satt och diskuterade politik så det stänkte om det. Det var mest fråga om vem som var mest vänster.
Gymnasiet började jag, gick humanistisk-social linje  på Karlbergsskolan i Köping , i en klass med nästan bara tjejer, och började ta allt lättare på skolan i takt med att utelivet och killarna blev viktigast.
Det jag inte tog lätt på var svenskämnet, hade en underbar lärare, fröken Alenius, som fick oss att prestera på topp och även spela teater . Pär Lagerkvist blev min favoritdiktare, och vi spelade en pjäs av honom och uppträdde några gånger för folk. Att skriva hade jag lätt för och fortfarande skrev jag berättelser  varje ledig stund, eller gick och tänkte ut någon ny. Njöt av språket, att skapa nya vackra meningar.
Var också med i julspexet på skolan, inte så uppskattat av lärarna dock.
Hade ingen fast pojkvän, fladdrade runt bland flera och njöt av att vara uppskattad.

Bengt Kåberg och jag

Turne med Pär Lagerkvist. Jag spelade den gamle mannen

Tio-i-topp sändes en lördag från Arboga, och vi var med och fick rösta med mentometerknappar.

Julspex i Köping