Bakgrund

Till slut blev längtan för stor. Tre år utan en kall nos mot ens hand, utan att få smeka lena varma öron, ingen superglad hund som tar emot en i dörren med stormande bifall... nej till slut gick det inte längre. Jag kunde inte vänja mig. Det var som att ha förlorat en bit av själen. Har ju haft hund över fyrtio år, inte kan man vänja av sig då.
Så en första försiktig tanke dök upp, tänk om.. tänk om det inte är omöjligt trots allt, om jag inte MÅSTE vänta tills jag är pensionär.. tänk om jag kan få till det ändå..?
Och nu är det på gång, planering gjord, valpen är född och tingad och pussad på och snart kommer hon hem till mig. Christian, min käre son, är den som ska hjälpa mig att förverkliga både hans och min dröm..
Och jag är ännu mer betraktad som fullkomligt galen..
Men hur var det nu, man kan uträtta allt man vill, underverk tar dock lite längre tid bara..
Så nu händer det snart!

Valparna föddes 18 december 2009, små julpepparkakor..

Blossas föräldrar

Blossas mamma Ida SvChampion Eaglebess Amaretto Coffee http://www.rasdata.nu/labrador/hund/2004/s5782304.htm bor i Labbehusets kennel precis utanför Arboga. Hennes pappa N U CH Narjana´s Yngve bor i Norge http://narjanas.wordpress.com/2009/01/26/nuch-narjana%E2%80%99s-yngve/
Jag hittade henne efter idogt sökande, hade ju bestämt  mig för att denna gång skaffa en brun labradortik. Fanns inte så många, men jag hittade Ida som var dräktig och tingade på en tjej.

Detta är mamma Ida, eller SV Ch Eaglebess Amaretto Coffee som hon egentligen heter.

Valparna första tiden

Vi åkte och hälsade på några gånger till Labbehuset. http://www.sagbackens.se/  Valparna låg första tiden tätt tryckta intill mamma Idas spenar och sög i sig allt vad de orkade. Efter ett par veckor börjar de se mer ut som hundar, ögon och öron öppnas och de börjar bry sig om omvärlden.

Blossa sex veckor gammal och söt som en pepparkakssmula

Hem till Norrköping

26 februari hämtade Christian och jag vår lilla Blossa, eller Labbehusets Because You´r Pretty som hon heter i alla officiella papper. Vi var beredda på gråt och sorg på hemvägen, när hon skulle lämna sin mor och kvarvarande syster, men hon överraskade oss med att vara på gott humör och sen sova mest hela vägen. Skönt!
Christian kvartade in i vårt gästrum och tog nattpassen, och i övrigt har vi hjälpts åt med att sköta om henne. Mycket pass med kissning och annat, och äta ville hon inte så mycket som det var tänkt, men glad och go och helt underbar var hon. Som tur var älskar hon snö och klättrar upp på de högsta snöhögarna så ofta hon kan. Kör ner hela ansiktet i snön och verkar inte bry sig om att det är kallt. Hon kommer nog att bli förundrad då det smälter.

Blossa på upptäcktsfärd i snön första veckan hemma i Norrköping.

5 mars

 Nu är Blossa hela 10 veckor gammal och det börjar gå allt bättre och bättre med kisseriet. Hon är lagom busig, skulle gärna tugga på Bengts och mina träskor, och glömmer fort att vi inte vill det. Men hon lyssnar bra på det mesta , är lagom kaxig och lagom försiktig tycker jag. En glad lax!  Gillar människor!Kommer i full karriär när man visslar på henne, för hon vill ha köttbulle! Vi pussar och kramar henne mycket, det finns inget som luktar så gott som en valp och inget som är så lent som en valpmage! (Ok då, möjligen bebishår och fölmular) Hon gillar vatten mycket, i vattenskålen har hennes öron ,svans och mjukisgris badat, och när man duschar vill hon följa med och stå under duschen. Hon har nu egen handduk i badrummet för hon är lika våt som jag efter att vi duschat. Ska bli kul att se om utevatten blir lika kul och att simma.

Blossa 10 veckor-på snöpromenad

14 mars

Ännu en vecka. Blossa växer så det knakar trots att hon inte är riktigt så matglad som de flesta av mina andra labbar har varit. Men det går bättre och bättre med maten, och lagom rund och blank och pigg är hon.
Kan säga till om att gå ut för att göra "det stora" och klarar nästan helt att låta bli att kissa inne också.
Vi har börjat hundskolan också, valpkurs. Förra veckan fick bara matte gå för att få lite läxa att ta med hem. Sen har vi övat, på att lystra till sitt namn och på att sitta. Har gått jättebra! Och idag var Blossa med och träffade alla andra valpar. Dvs hon fick träna på att INTE rusa fram och börja härja, utan lyssna på matte, sitta och följa med fint i koppel. Hon var så duktig! Och kunde åka i sin nya transportbur också, utan att gnälla mycket. Världens goaste lilla tös är hon.

Så här uppmärksamt kan Blossa lyssna på sitt namn.

21 mars

Hon fyller hela tre månader, min lilla chokladbit. Det går bättre och bättre och hon anpassar sig mer och mer till livet i Norrköping. Hon kan nu hoppa upp i en låg soffa i vårt TV-rum, den enda soffa hon får ligga i, och det älskar hon förstås. Och jag med, fylls av kärlek och värme när den lilla nosen snusar så tryggt mot min arm.
Vi har varit hos veterinären också, för en vaccinspruta, så nu är hon fulladdad för ett år framåt. Hon vägde nästan 15 kg, och veterinären tyckte det var väl mycket. Jag tycker inte hon är för kraftig alls, men man kan se saker olika vet vi ju. Hon äter ju inte mer än hon ska, och knappt det ens, för hon är inte en sådan riktig matgalen labbe som de andra jag haft.
Jaja, vi får väl se hur hon utvecklas.
Hon älskar våra korta promenader, rusar omkring och sladdar i kurvorna, letar upp kul pinnar och har  fullt upp.

Hon kan balansera på bänken också, jättekul tycker hon.

Påskdagen 4 april 2010

Och nu har våren kommit och nästan all snö smält bort. Blossa gillar utevatten också, lika mycket som snö! Hon badar i alla kalla diken med stor frenesi, doppar hela ansiktet i vattnet och försöker fiska upp saker från bottnen. Ser ut som en våt sälunge eller utter när hon dyker upp igen. Gillar också att krascha nattgammal isskorpa som bildas på pölarna, labbejublar över resultatet!
Hon har vuxit, men är väldigt proportionerlig och outsägligt vacker tycker hennes stolta matte. Pälsen håller på att bli kraftig, vågor på ryggen och allt mer mörkbrun, som en mörk chokladbit. Ögonen gyllene, lite varg över dem, fast snälla.
Vi går våra små skogspromenader och hon får med jämna mellanrum "labbefnatt" och rusar som en galning hit och dit. Men kommer när man ropar och det i full fart! Man gillar ju godis. Valpkursen går bra, men hon blir allt mer orädd och intresserad av att kasta sig över alla människor och hundar för att hälsa och slicka och hoppa. Här krävs en del träning, men hon har hittills  varit väldigt lyhörd och gör sitt bästa för att förstå vad man menar med alla konstiga ord.
Nu i påsk har våren kommit på allvar och solen värmer och skiner. Igår stiftade hon bekantskap med vattenslangen, jättekul! Hon anföll strålen och backade inte alls för allt sprutande vatten. Och idag såg hon sin första fjäril, jagade den ivrigt och såg mycket snopen ut när den retfullt fladdrade iväg genom luften.
Blir nästan tårögd av lycka bara av att se henne skutta iväg framför mig, med flaxande öron och nyfiken livsglädje!

Blossa gillar vattenslangens sprutande helt och fullt. På den bara!

Försökte få henne att visa sig stående, men det gick inte så bra.

6 månader

Min stora flicka! Hon börjar alltmer se ut som en "riktig" labbe, inte så liten och valpbebis längre. Valpkursen är slut, det gick ganska bra tycker vi. Nu kan hon gå fint vid sidan, sitta och ligga och sånt, åtminstone om det inte är alltför mycket annat som stör. Hon är bra på att balansera på stockar, är smidig och hoppar gärna upp och över saker.
Hon leker mycket med Christian och ibland med Mathias, Christian har ju bott här hos oss sedan februari för att hjälpa till med valpskötandet när jag måste jobba och är hennes alldeles egen "storebror" som hon älskar helt och fullt.

Christian och Blossa gungar i lekparken

Badgalningen

Hon började bada så fort snön började smälta, i vartenda dike och varenda pöl hon kunde uppbringa. Kyla verkar inte existera för henne. Våren har varit blöt så hon har fått många tillfällen att bada! Handduken ligger ständigt redo vid dörren hemma.

Härligt att krascha den sista isen och bli riktigt blöt!

Riktig sjö

Sen hittade vi en härlig badsjö, Skiren, och där simmade hon ordentligt för att hämta sin kära gula tennisboll, och hon lekte i vattenbrynet med pinnar, bollen, Christian..

Christian hejar på Blossa som hämtar sin kära tennisboll i vattnet.

Blossa hittar sin boll på ö i Skiren

Utställningsdags

På kul anmälde vi oss till ett par utställningar, valpklass . Den första var en inofficiell labradorklubbsutställning i Frövi. Hon var ju inte så bra på att visa upp sig och regnet hällde ner hela dagen, men vi försökte vårt bästa och fick dessutom tak över huvudet i Margaretha Dahls tält (vår kennelmamma). Hon hade med Blossas syster Kajsa och så kom även brorsan Bond, så det var rena familjepartyt. Hon blev tvåa som BIS-valp efter syrran Kajsa och bror Bond blev fyra. Ingen stor konkurrens förstås då det var få anmälda, men ändå. Fick bra omdöme om sig själv, och i mina ögon är hon ju perfekt förstås.
Sen fick vi ju blodad tand och åkte till Motala 6 juni, en betydligt större tävling i Labradorklubbens regi. Engelsk domare. Hon fick bra kritik och blev även här tvåa i konkurrensen.

Blossa med alla sina fina rosetter

Sommar

Vi har badat mycket och det kommer vi att försöka göra hela sommaren. Hon bara älskar det!

Bollapport pågår..

Blossa på semester

Denna sommar har det blivit mycket resande i bil kors och tvärs i Sverige och i Norge. Blossa har fått följa med och är numera en resvan hund. Hon har haft sin bur i bilen, sin filt, sina ben och några andra viktiga saker med sig, och då är hon så nöjd.
Först var vi i Småland och träffade Bengts kusiner, och sen en sväng i Skåne på Österlen där vi hälsade på hos Kåre Gilstring på hans fina gård. Han och hans fru har både hundar, katter, gäss, islandshästar och en damm. Den senare tyckte Blossa var ett riktigt fynd. Hon lekte hela dagen med hunden Elsa och varje gång (ca var femte minut) hon blev svettig gick hon ner i dammen och plaskade. Ahhh!
Sen blev det färd norrut, många många mil. Det blev fjällpromenader, toppen tyckte Blossa som hittade både fjällsjöar och härligt ris att bita i. Sen fjällvärlden i Norge, vid Korgen, ännu fler vattendrag och ännu fler pinnar!
Vi sov på vandrarhem, enkla hotell och finare hotell, och på varje ställe uppförde hon sig världsvant och perfekt. Bara filten och hennes grejor var med så var hon nöjd.
I Östersund och i Borlänge på väg ner fick jag bekymmer, för trots ihärdig vallning på alla gräsfläckar vi kunde uppbringa i städerna så vägrade hon att kissa. Det fanns för mycket som störde. Men ändå sov hon gott sen hela natten och det blev inte akut ens på morgonen. Hon är nog en stor flicka nu! hela 7 månader gammal och en globetrotter!

Blossa med kompisen Elsa på Österlen

Blossa vid polcirkeln

En extra fin och tung fjällpinne

Hunddagis

När hösten kom och mattes arbete började så var det dags att börja på "dagis". Norrköpings hundcenter hade hon fått plats på. http://www.norrkopingshundcenter.com/

Hon trivs bra verkar det som, alltid nyfiken på vad som händer runtomkring. På ena sidan har hon en chow-chow, den mest oberörda hund jag någonsin sett. Ligger på sin pall och tittar överlägset och en smula nedlåtande på Blossa när hon vild av glädje hoppar rakt upp i luften när man kommer för att hämta henne.

Under hösten hann vi också med en lydnadskurs, Vardagslydnad som gick hyfsat, samt två dagar med "nosaktivering". Den ena en utflykt till "tomteland" med sök i spännande hus och vedstackar efter favoritbollen, den andra en nosdag på plats på Hundcenter. Mycket roligt.
Sen har vi ju badat flera gånger, Blossa vill säga, så sent som i november, och apporterat dummies. Mycket roligt!

Första dagen fick hon ett jättelångt ben av Bengt för att hon inte skulle bli ledsen. Fungerade bra!

Ettårsdagen

18 december fyllde Blossa ett år. Hon fick besök av sina "brorsor" Mathias och Christian, fick en egen hamburgare, leksak och tuggben.
Brorsorna busade med henne i snön.
Blossa ÄLSKAR snö, stoppar ner hela huvudet, ligger i snön, rullar i snön, äter snö..

Blossa, snömonstret.

Bus i snön på födelsedagen

Blossa 2011

2011 var vintern i januari, februari och mars kall och snörik. Passade Blossa mycket bra! Man kunde busa i snön jättemycket, och sen kunde man slappa i soffan efteråt!

Slappa i gröna soffan måste man göra varje kväll. Helst ska matte klia magen också..

Våren

Våren fortsatte vi lydnadsträningen, nu på s k fortsättningskurs på Norrköpings Hundcenter. Gick riktigt bra, men hemma hade hon svårt att komma ihåg att komma på inkallning, iallafall när något roligare lockade!
På söndagarna började vi delta i Klockartorpets hundkompispromenader, långa, långa promenader tillsammas med ett tiotal hundkompisar av varierande raser och storlekar. Härliga lekar, och på eftermiddagen dödströtta lyckliga hundar.
Vi började också en jaktapporteringskurs för nybörjare i Labradorklubben Östergötlands regi, och Blossa fick för första gången i sitt liv stifta bekantskap med döda fåglar.
Oj, vad hon gillade det!
Hon var riktigt duktig på att söka och hämta, mjuk och fin mun och bra avlämningar. Vi fick också mycket bra lydnadsträning, att kunna sitta stilla när apporterna haglar över huvudet, och umgås med andra hundar utan att krypa ur skinnet. Blossa är en snabb och fartig hund, stark och uthållig, och hon har svårt att hålla sig lugn när spännande saker händer. Försöker gräva där hon står, bita på alla små pinnar och gräs omkring där hon ligger mm mm. Tack och lov håller hon tyst trots den höga energinivån.
Vattenapporteringen med riktiga änder var nog det roligaste hon gjort i sitt liv, och hon simmade som ett spjut till fåglarna och apporterade dem direkt. Hon var så upphetsad att ögonen nästan gick i kors!
Det var roligt även för hennes matte, jag har ju haft flera labradorer, men aldrig tränat apportering så här sedan sjuttiotalet. Vi hade en jättebra tränare Kicki Ewö, som kunde förstå att inte alla kan saker så bra, hade tålamod och uppmuntrade även oss rookiesar med våra "vanliga" labbar, inte bara jaktlabbarna. Härligt!
I maj hade vi kenneldag för Eaglebess och Labbehuset, med ca 50-60 deltagande labbar. Blossa deltog både i utställning och apportering och blev Labbehusets bästa dual purposehund. Hon apporterade massor av dummies i skogen, trots att värmen var hög och hon blev så törstig att hon började slicka på leran i ett dike.
Omdöme om apporteringen blev: Arbetsglad tik som ger ett piggt intryck. Noggrant jobbande på markeringen, låter sig dirigeras fint på närsök.
Och på utställningen blev hon bästa tik med omdömet " Av utmärkt  typ, vackert huvud och uttryck, ngt ljusa ögon. Stark hals, korrekt rundad bröstkorg, stark rygg, utmärkt uttersvans som hon nyttjar väl, rör sig bra, välvisad, bra päls med härlig färg"
Det ni!

Sommaren

Stärkta av våra framgångar åkte vi på utställning i Köping i juli, men ack och ve! Nu hade det vackra huvudet blivit långnosat med dåligt uttryck, hon visade sig inte bra (det ösregnade, så kanske hennes dyblöta matte bidrog till detta). Fortfarande hade hon dock bra svans, rygg, starka ben osv. Suck! Australiensare förstår tydligen inte sig på labradorer ;-).
Nåja, vi lät inte motgångarna slå ner oss, utan ägnade sommaren åt massor med bad, semester på Öland, och en kurs i dirigering och markering. Den gick väl så där, mest beroende på att hennes matte nog inte är den där uthålliga skickliga tränaren hon borde vara. Kul var det iallafall!
I augusti var vi också med på Labradormästerskapet, inte i jaktdelen, men jag var med och tittade för att lära. På utställningen hade hon väl välvda revben men något lång länd, bra ben och tassar och mkt bra päls, bakbensvinklar. Något ljusa ögon (ja, det går jag med på, men jag tycker det ger henne personlighet)Huvudet hade nu blivit bra igen.
Jaja, så det kan bli. Några rosetter kammade vi inte hem dock.

Härliga språng rakt i böljan är Blossa melodi.

Och hämta bollen, den kära gula.

Christian är vår ständige badassistent

Vila med pinne i gräset är ocså kul

Blossa älskar att balansera på saker, det har hon gjort sen hon var valp. Den här stocken är ett måste varje gång vi går förbi. "Titta vad jag kan"

Pinnmarodören nr 1

Blossa på Öland med matte

Vad kan finnas där på andra sidan, nedanför muren? Borgholms slott inspekteras.

Det käraste matte har sätter hon på bordet..

Hösten

På hösten slutade Blossa på hunddagis och stannade hemma hos husse som blivit pensionär. Rätt så skönt tycker hon nog, för när matte promenerat henne på morgonen kan hon nu gå och lägga sig lite på sängen i gästrummet och vila frukost..
Vi började också vara med på labradorpromenader i Norrköping, med glada hundar med ägare från den trevliga Labradorklubben i Östergötland.
Dessutom viltpårkurs för nybörjare, ännu en jättekul träningsform. Blossa har goda möjligheter att bli duktig på detta, och hon tycker det är jättekul det också!
Och när tvåårsdagen och julen kommer så har hon blivit ännu ett år klokare, min lilla (stora) flicka. Vad jag är glad att hon finns!

På glöggpromenad med Labradorklubben

Viltspårkurs i ständigt soligt höstväder.

Se så vacker hon är! Bild tagen av en kurskamrat Tim, duktig fotograf!

STOR födelsedagspresent till en stor flicka! Blossa fyller två år!

GOD JUL önskar Blossa!