Bittes betraktelser

7. jun, 2017

På nittiotalet var vi många som försökte förbättra den svenska skolan på olika sätt, och ett av mina bidrag till det var att utveckla idén om portfolio, ett sätt att visa på och följa framsteg i lärandet, för att kunna utmana elever att lära sig mer och jobba hårdare. Jag föreläste runt om i landet om detta och drev också idén om lärar- och rektorsportfolio, med samma syfte. Och förstås skapade jag en egen portfolio som jag chockade cheferna i Södra området med 2003 när jag började min anställning som områdeschef i Norrköping. Ständigt lärande, ständigt drivande, utmanande, uppmuntrande, så skulle en rektor och förskolechef försöka vara, var min paroll. Och för att bli det behöver man reflektera över sin gärning, veta var man är, vart man ska och vad som är nästa steg...Och nu, när jag kommit till vägs ände i Norrköping, så sitter jag lite melankolisk och bläddrar i min egen överfulla blå portfolio och låter minnena vakna till liv. Hittar Bittes Betraktelser, alla utbildningar vi genomförde för chefer och personal, alla reflekterande arbetsdagar på Arkö och Fridhem i slutet av varje läsår, alla budgetar vi slet med, alla drömmar vi skapade, alla djupa samtal vi förde. Minns också betydligt kärvare händelser, för i Norrköping har jag upplevt både mina bästa och mina värsta stunder i arbetslivet. Helt i linje med min paroll "Bättre att köra huvudet i väggen, än att inte använda det alls"🤕
Men har nu till sist fått glädja mig åt inte mindre än tre "avtackningar" med bara de goa minnena, goa kramar och vackra omdömen. "Gamla Södra"-jubileet i november, med nästan alla dem som var "mitt gäng" för tio år sedan, "sista natten med gänget"-kvällen med "mitt gäng" under 2016-17, åtta fantastiska kreativa människor som gav mig en oförglömlig kväll häromveckan, och så i fredags den "officiella" delen där jag till min glädje fick träffa och säga adjö till flera av dem som jag jobbat ihop med under åren lite närmare. Och som många av dem har blivit alldeles underbara vänner med tiden! Nån tårta blev det inte, men desto fler kramar och blommor och en alldeles egen sång skriven och framförd av Stephan! Ett kapitel i mitt liv är färdigskrivet, men än har jag inte lagt ner pennan för gott. Bye bye Norrköping!

18. maj, 2017

Ut på vanliga morgonrundan med Blossa. Solen skiner, så jag lämnar modigt mössan hemma. 
Vandrar iväg genom den skira grönskan, idag förgylld av morgonsolen. Känner med viss förvåning att luften är alldeles ljum, ja, kan nästan kallas varm. 
Knäpper upp jackan lite försiktigt och spanar med vårögon runt mig. Något har hänt, sen igår bara. I slånbärssnåren stämmer näktergalen upp sin vårkonsert, med ny kraft i stämman, och det vill inte säga lite. Den där fågeln måste ha nån inbyggd högtalaranläggning under det grå skjortbröstet. När jag pausar en stund vid skjutbanan drar göken igång också, med ivrigt kokoande. 
Vad är det nu för väderstreck? Efter en stunds funderande beslutar jag mig för att det nog är öster. Östergök-tröstergök, blir väl bra. Väster kan det inte vara, även om det vore ännu bättre, västergök-bästergök. Norr och söder bestämmer jag mig för att det INTE kan vara. Norrgök-sorggök, södergök-dödergök. Brrr. Dumma gamla ramsor faktiskt😬Jag trampar vidare genom skogen och förbi fälten. Ser liljekonvaljernas smala gröna spjut nästan fräsa upp genom fjolårslöven, och på fälten har plötsligt miljarder maskrosor fått färg. Som en invasionsarmé av gula solar, men svårt att ogilla dem så här just nu, när de förstärker solskenet så vackert. 
När jag nästan är hemma har jackan åkt av, svetten klibbar i pannan och på väg in ser jag att min rododendron, som länge envist slutit sina knoppar och hängt med bladen i kylan, nu vågat sig på att veckla ut de första vackra kronbladen. Underbart! "The heat is on" !

7. apr, 2017

Insåg när jag satt på min trevliga återträff med gamla kollegor, att ett attentat skett i Stockholm, och att min son ju fann där just då. Iskall i hela kroppen vid tanken, var han där? Just när paniken började stiga skickade han ett sms att han varit nära men var i säkerhet nu. Älskade sonen min, att bara tänka tanken en stund att något skulle ha hänt dig, var fasansfull! Kan bara inte föreställa mig hur fullkomligt fruktansvärt det måste vara nu för de som drabbats på riktigt! Gråter inombords!

27. mar, 2017

En ljuv melodislinga genom det öppna sovrumsfönstret väcker mig i gryningens första ljus. Vemod blandat med stilla kärlek, koltrastens vårsång. Sorgfågel. Kärleksfågel. Blossa och jag vandrar ut i vårmorgonen. Prasslande fjolårslöv och silvriga fjolårsvippor, en blyg liten blåsippa kikar över kanten på löven. Ovanför fälten jublar lärkan, i skogen bofinkarna. Deras vårglädje stiger uppåt, sprider sig till alla sinnen. Ekorrar rantar uppför och nerför sina stammar, blankpälsade och pärlögda, välfödda av fjolårets mängder av ekollon och hasselnötter. Jag drar in våren i lungorna och njuter stilla i det svaga solskenet.

23. jan, 2017

Har ägnat en helg åt att återuppväcka Blossas gamla kunskaper i att söka. Hon har tidigare lärt sig väldigt väl att söka te, hos duktiga Tina Krulle, men det var några år sen, och med en slö matte blir det inte mycket träning tyvärr. Nu fick vi prova på att söka sprängmedel tillsammans med fem andra labbar en helg i Norrtälje hos Christer Hofström , och si på tusan...hon hade inte glömt något om att söka, och att byta sökämne var lätt som en plätt. Titta på hennes uppfordrande tassar runt sökfyndet..Jaha, men hit med belöningen, fattar ni trögt, här är det ju ... Nu får vi försöka bli bättre på att träna, det här gillar hon ju verkligen!