27. maj, 2019

Tänk att de blommar lagom till Mors Dag igen, de ljuvligt doftande liljekonvaljerna. Minns hur jag plockade dem till mamma, var lite svårt när man var riktigt liten att få loss de skira stänglarna utan att korta dem. Så buketten man höll i sin lilla svettiga näve kanske inte alltid var så perfekt, men den ljuvliga doften var lika stark . Nu har jag inte längre någon mor att ge bukett till, men jag plockar åt mig själv och tänker på mor som alltid alltid var min bästa vän ! Och tackar mina underbara söner för överraskningspaketet som låg på frukostbordet i morse. Det är härligt att VARA mor också!❤️❤️❤️

19. maj, 2019
Sitter på sängkanten och stirrar på min älskade Blossas tomma korg.
Blossa, som hastigt lämnade mig och "lillasyster" Java och familjen i förrgår. Hon älskade sin mjuka korg, hade haft den sedan hon var valp. Lite tilltufsad blev den först när Java glufsade i sig stoppningen, Blossa själv bet aldrig sönder någonting. Jag hade inte hjärta att slänga den, utan lagade den så gott det gick, och här sov hon , även sista natten, med sin snuttefilt som hon också hade haft sen hon var valp och som hon fortfarande snuttade på, fast hon var nio år, när hon kände sig lycklig.
Tårarna strömmar, kan inte hålla mig, snyftar högt av saknad. 
Då hör jag plötsligt snabba labradorsteg, Java hoppar upp på sängen, och försöker ge mig sin lilla gosehund. Hon trycker den mot min mun och tittar förhoppningsfullt på mig med sin bruna varma ögon.
-Jag finns här Mamma, jag tar hand om dig nu när inte Blossa finns längre! Du kan få låna mitt gosedjur om du vill!
Jag kramar henne och gråtskrattar. Tack Java för att du finns hos mig!
 
17. maj, 2019
  Igår hade jag två glada hundar, som kastade sig över matskålarna på morgonen. På kvällen hade en av dem, min fina älskade Blossa, slutat sitt liv på ett operationsbord. Hon blev akut sjuk och det visade sig att cancern ätit sig in i hennes inre och tagit över. Det fanns inget mer att göra.
Nu ekar det så ödsligt i mitt inre, det är så tomt utan dig ,min fina. 
Du som såg efter mig så noga, aldrig vek från min sida, jag misstänker att du trodde att jag skulle komma bort direkt du släppte blicken ifrån mig.
Du som låg så tätt vid min sida om jag var sjuk eller ledsen, du som lade ditt stora huvud i mitt knä och såg på mig med sån kärlek och hängivenhet i de bruna ögonen, du som alltid lyckades blöta ner mig också efter det du badat och simmat. Du som älskade att klättra upp på höga saker, stockar, träd, bänkar, du som alltid visste när det var matdags.
Du som lekte så busigt med "lillasyster", du som var den smartaste hund jag någonsin känt.
Jag vill tänka att du bara väntar på mig någonstans, tillsammans med alla jag älskat och förlorat, Vi ses bortom regnbågsbron! Mitt hjärta längtar efter dig!
 
15. maj, 2019

Med stor tillfredsställelse planterar jag tomater och squash i det nya lilla ”växthuset” i den frimärksstora radhusträdgården . Bara en pallkrage med glastak , men ändå. I mitt inre tror jag fortfarande att jag är riktig trädgårdsägare och kan odla massor. På ”frimärket ” trängs förutom pallväxthuset, rosenbuskar , rabarber , hallonbuskar i kruka med mera. Brås nog kanske lite på pappa som fyllde sin betydligt större trädgård med allt han kunde hitta. Och sen njöt han. Och det gör jag med. Frimärkslite iallafall 🌹🌺

19. apr, 2019

Den här påsken artar ju sig, sol och stigande värme, man känner ju livsandarna vakna trots diverse krämpor. Lite påskpyntat har man ju, vårgardiner och fjädrar å sånt, och lite sill och köttbullar ska man väl få till. Det är ju praktiskt ordnat med våra svenska storhelger, samma mat på alla. I stort sett. En annan tradition är ju påskkärringar. Att klä ut sig till. Har funnits hela mitt liv iallafall. Eller jag tror att mina insatser i påskkärringyrket skedde på påskafton, inte på skärtorsdagen. Varje år glömmer jag att det är skärtorsdagen som gäller(vanans makt är stor) och så står man där och ser fånig ut när barnen ringer på dörren och vill ha godis.Trevar i plånboken istället, men kontanter har man ju inte heller nuförtiden. Tar dom Swish månntro? Nej, så långt har vi inte kommit än, så jag får fortsätta leta och hittar så småningom några slantar att lägga i deras påsar.
Vid tredje påringningen drar jag ner gardinerna och vägrar öppna, slantarna är slut.
När jag var liten gjordes det stor affär av påskutklädseln, komplett med kvast och allt.Och kaffepanna att lägga godisen i. Sjalett och fräknar och röda kinder målades och vackra påskbilder tillverkades . Dessa skulle ges till den som öppnade dörren följt av ett GLAD PÅSK! Och sen fick man lite godis. Har förträngt själva påringandet ur minnet, jag var rätt blyg som liten och kan tänka mig att jag behövde samla ordentligt mod innan jag vågade sticka fram påskkorten.
Det verkar de inte ha problem med, årets påskkärringar. De första var två frimodiga gulliga pojkar utan tillstymmelse till utklädsel som önskade Glad Påsk och höll fram varsin jättelik plastkasse där man skulle lägga allt godiset. Några påskkort syntes inte till. Nästa par var två töser och de hade iallafall målat några prickar i ansiktet, men hade inte heller några påskkort. Deras plastkassar var också modell större. 
Efter det gav jag upp, så jag vet inte om det numera är en trend att strunta i påskkort och kaffepannor och utklädning. Det kanske ni vet?
Idag ska jag ut och inhandla lite godis iallafall, det kanske kommer påskkärringar på Påskafton också. GLAD PÅSK på er alla!