7. jul, 2014

Oss människor emellan

Väntar på tåget på centralen i Stockholm. Otroligt mycket folk, myrstack. Sitter utanför McDonalds med varsin Lokaburk. En rysk döv kille visar alla sina färgglada pennor och vill att vi ska köpa för 20 kr. Sabina förbarmar sig över honom och köper en till sin dotter hemma. Han ler stort och håller upp sin lapp. " spatsiba" tack. En annan ung man far runt med en svart plastpåse och vill ta våra tomburkar. Vi håller i dem, för de är inte tomma än.
En stund senare dyker en gumma upp. Troligen inte äldre än jag egentligen , men liten, böjd,tandlös med mössan neddragen över de grå testarna. Hon samlar också på burkar, och får våra, nu tomma. Går över till grannbordet, där tjejen som sitter där lossar på en plastpåse helt fylld med tomburkar som hon burit med sig, och ger hela påsen till gumman. Ett stort stort tandlöst leende skiner i gummans ansikte, hon böjer sig fram och kysser den givmilda tjejen på kinden. Smack! Går vidare, men kommer en liten stund senare tillbaka med en liten påse med någonting i och vill ge till tjejen. Hon försöker protestera, men gumman är envis. Hon vill tacka, på det sätt hon kan, och tjejen inser det och tar emot presenten med ett generat leende.
Gumman stultar iväg, det tandlösa leendet är nu ännu större.
Jag känner att jag får lust att gråta en skvätt, men behärskar mig...
Från maj 2014