13. dec, 2014

Sankta Lucia

Luciamorgon. Himlen ljusnar försiktigt, det tunna snö/istäcket krasar under fötterna. Årets mörkaste tid bryts snart mot ljus och Lucia är ljusbärerskan.
Fin tanke, inte konstigt att vi gillar den här i vintermörka Norden. Mycket blodigare och mer dramatisk historik bakom, men just nu i vår tid känns det bara positivt att ljuset bryter in. 
Många lucior har man sett i sina dagar, och många minnen har man. Första? gången jag var Lucia för mamma, med ljus i håret och allt och med kaffebrickan i högsta hugg. Dessvärre hamnade den i mammas säng uppochner vill jag minnas. Eller vill jag INTE minnas egentligen.. Men mamma var tröstande och snäll, så händelsen blev inget trauma iallafall ;)
Skolans Lucia i sexan var jag, långt ,mörkt hår, gick runt i alla klassrum med mina tärnor, ljusen i kronan droppade varmt stearin i de mörka lockarna, tog ett par dar att få bort det..
Alla skollucior när man själv var lärare och rektor, fästa halssmycket runt halsen på årets Lucia var min uppgift som rektor. Svårt i mörkret med fumliga fingrar, men härligt att vara den som tårögd och rörd lyssnade till de gamla sångerna som musikläraren hade inpräntat i luciatågets medlemmar. 
Vill inte gärna missa Lucia något år, en härlig tradition tycker jag.
I år var jag i St Olaikyrkan i Norrköping och njöt av en mäktig och vacker luciakör. Även den Lucian hade långt mörkt hår, men hon sjöng mycket bättre än lilla Bitte-Lucian någonsin gjort. Även stjärngossarna som tonårshasade förbi mig, med lätt utskjutande huvuden, acneprickiga kinder och guppande adamsäpplen sjöng kraftfullt och vackert med sina nymanliga röster. En rörd tår i ögonvrån blev det allt..
Hoppas ni nu alla får en härlig Luciadag , med vacker sång och glögg och gula bullar kanske! Jag ska nog ta och baka något lussigt alldeles strax tror jag nästan.