14. feb, 2015

Grått är min lott

Grå dag. Grått i sinnet. Motigt. Känns som om jag är bäst före..förbrukad..på väg ut..Står vid spårvagnshållplatsen med dyster min i slasket. En kvinna kommer till hållplatsen och ställer sig bredvid mig, jag tittar knappt på henne, på det där svenska hållplatsviset.
-Jag måste bara säga! Hon tittar rakt på mig. -Jag måste bara säga, vilken vacker hårfärg du har! Jag har alltid önskat mig sån färg!
Mitt hår är ju helt silvervitt som ni vet som känner mig, så jag tittar förvånad tillbaka. Vadå vackert? Gammalt, och bäst före, skulle jag säga.
-Jag MENAR det verkligen, säger hon bestämt, och nu ler jag försiktigt tillbaka. -Tack...! Det var snällt, mumlar jag.
Mina steg upp på spårvagnen blev plötsligt lättare. Inte för att hår är superviktigt, men för att någon såg att jag inte var grå...egentligen..