10. maj, 2015

Lilla mamma!

Lilla mamma, sitter och nickar trött i en rullstol vi d bordet på sjukhuset. Jobbigt att komma igen när man är nästan 95 och har brutit höften och tillochmed fått en ny. Så liten och bräcklig, jag får gråten i halsen. Så fort ett liv går, så snabbt blir man gammal. I hennes trädgård blommar gullvivorna som pappa planerade i en annan tid, de har blivit en gul matta nu. Päronträdet blommar än, men grenarna faller av en och en, även trädgården och huset ser åldern i vitögat. 
- jag har ju dig iallafall, min flicka, säger mamma trött till den vithåriga vid sängen, och jag nickar. - javisst lilla mamma, vi har ju varandra ändå, instämmer jag.