5. nov, 2016

Två rosor

Placerar varsin vinterkrans på mina föräldrars grav. En med Finlands vita ros till mamma och en med pappas röda polska ros. Varsitt ljus får de också. Med hjärta på.
Förra året var detta pappas grav, nu är det också mamma som vilar där. Det kändes bra att hon fick vila hos sin Teddy, och det var vad hon också önskade. Minns att hon, då hon fortfarande orkade följa med och sköta om graven, brukade säga -Jag kommer till dig snart, älskade Teddy. Jag tyckte inte om att hon sa det, jobbigt, tyckte jag, särskilt som hon sa det rätt många år. Mamma kunde vara lite dramatisk och känslosam av sig.
Men nu står jag själv där vid graven och säger tyst
-Nu är ni hos varandra igen älskade mamma och pappa. 
Jag kan också vara lite dramatisk ibland, och känslosam.
Torkar tårarna och sänder många varma tankar till mina föräldrar som blåste in i Arboga med det stora krigets vindar , stannade, levde och dog där. Det känns gott att ni inte är alldeles ensamma där nu, utan har varandra!