20. sep, 2012

Ett nytt läsår

Jag har tillbringat många år i skolan, först som elev och student, sen som lärare och rektor. Sammanlagt direkt i skolan ca 35 år, och efter det indirekt många år till. Man kanske kan säga att skolan ÄR min värld, ävenså fortfarande trots att jag backat ur den direkta hetluften och håller mig på strategisk helikopternivå för det mesta nuförtiden.

Fast det är inte sant, fortfarande besöker jag ett och annat klassrum ibland..

Nå, till poängen. För en gammal skolfux som jag så börjar faktiskt inte det "riktiga" året 1 januari, även om jag skriver nyårsbetraktelser då, utan i augusti vid det nya läsårets start. Då är jag som mest fylld av ny energi, nu ska det kavlas upp ärmar och skapas nytt, nu ska det tänkas och samtalas och läras så det står härliga till.

Så ock i år 2012. I augusti började mitt nya år på riktigt, med ett nytt spännade jobb, nya blanka blad i planeringsboken, nya tankar och en ny arbetsglädje.

Och nu har jag också varit med om ett ännu mer spännande nyår, som gäst hos en annan verklighet än min vanliga. Gäst i min sons värld.

Fått uppleva starten på ett nytt riksdagsår, som inbjuden gäst i riksdagshuset där sonen Mathias numera tillbringar en stor del av sin vecka.

Suttit på läktaren vid uppropet, våt i ögat av modersstolthet, gått tillsammans med riksdagsfolket till Storkyrkan, längs en väg kantad av poliser och fotografer, upplevt en vacker gudstjänst med orgelmusik och körsång av sällan åhört slag, trodde taket på Storkyrkan skulle lyfta sig. Beskådat kungafamiljen på armslängds avstånd, promenerat tillbaka till Riksdagshuset genom en häck av stiligt klädda soldater med häftiga huvudbonader, åhört kungens öppningstal och statsministerns regeringsförklaring, minglat med regering, riksdag och allehanda stolta mammor och fruar och män.

Konsert i Konserthuset på kvällen, avbruten av färd till TV-huset där sonen skulle delta i Aktuellt, suttit storögd i SVT:s fikarum och idkat "kändisspotting"

Oj, en sån skolstart slår det mesta i den vägen, även för en gammal skolstartsveteran som jag. Och vi kan vara lyckligare än vi anar i detta lugna, demokratiska rike, som kan tycka att det är självklart med frihet och att få mopsa sig. Underbart att få uppleva detta, och tack underbare sonen att du bjöd din mor på detta demokratikalas!