15. jul, 2018

Carpe diem2

Solen stiger allt högre på himlen, luften runt oss blir allt hetare. Vågar bara ha tårna i solen, testen av kroppen i skuggan bakom huset . En mycket stillsam vind rasslar runt i lövträden runt om mig, några redan gulnande törstiga björklöv singlar mot marken. Några syrsor tar upp stråken och jag hör dem fortfarande . Wohoo! I övrigt bara den ljuvliga tystnaden i en skog, en sån bristvara i världen. Tystnaden som tillåter dig att höra dins egna tankar en stund. Och även det stillsamma labradortuggandet på pinnar bredvid min stol. Medveten närvaro. Bara vara. Så skönt!