12. mar, 2019

Minnet av ditt skratt

Står vid graven igen, tre år har gått sedan du somnade in för gott , lilla mamma. Skulle bara vila dig lite, ovanpå, tills det var dags för kaffe. Det blev aldrig mer dags för kaffe för dig, istället graven där pappa låg, den du pysslat om så många gånger.
Nu är det jag som pysslar, jag sätter en liten kruka påskliljor på den kalla snön som ännu ligger kvar på graven, borstar undan den lite beskäftigt. Det ska vara fint här hos mamma och pappa, prydligt, som det alltid var i deras hem och i deras trädgård.
Ännu ringer minnet av din röst inne i mig, ditt glada skratt som kom så lätt. För mig var du värme, ljus, glädje, trygghet, färg, en färgstark människa var du, lilla mamma.
Jag stryker en tår från kinden och åker hemåt igen.