18. jun, 2020

I dödens närhet

Sitter under lövtaket, sinnet fylls av fågeljubel i träden, sol som värmer min själ. En liten paus i något som liknar paradisdrömmen, en stund efter en väns begravning. Härlig är jorden, sjöng vi, och hennes tre labradortjejer var med och lyssnade förundrat. ”Hon skapade kärlek omkring sig, sa hennes bror och vi grät stilla av saknad. Hur förunderligt är inte livet och döden. Jag låter solen värma mig igen och svalorna kvirrar obekymrat. Tack för att jag fick vara din vän en kort stund på jorden Margareta ❤️