Blogg från vår ICOT 16-resa

22. jan, 2013

Den skönaste dusch man fått i hela sitt liv var nog den vi kunde ta på vårt tjusiga hotellrum efter vi checkat in. Bengt är medlem i Standing Commitee för ICOT-konferenserna och blir behandlad som VIP-person här. Och jag får ju hänga med av bara farten. Rummet är en svit med två rum och två toaletter och härlig utsikt över hamnen.

Efter duschandet hastade vi över till konferenscentret, Michael Fowler, eftersom det var dags för invigning och Bengt skulle vara med på en ceremoni, en powhiri, ett maoriskt välkomnande. Det genomfördes med hjälp av en maorisk krigare som gjorde allt han kunde för att skrämma ihjäl nykomlingarna. När de inte lät sig skrämmas blev de välkomande med näsgnuggning och sång.

Efter detta kom några korta snabbföreläsningar, och trots att de var bra så blev det nu extremt svårt att hålla sig vaken i sin stol. Jag fick "sömnanfall" som knappt gick att stå emot, och var glad när man fick resa sig upp igen.

Kvällen fördrevs med en god middag  i OUR-sällskap, vi var ett trettiotal personer som är med i OUR-nätverket som träffades på en restaurang och åt och drack tillsammans. Och pratade! Högt och ljudligt, svårt att höra något alls faktiskt.

Gissa om vi somnade ovaggade efter detta!

22. jan, 2013

Resan började fredagen 19 januari, en smällkall vinterdag i Norrköping, med att vi fem från Norrköpings gamla ICOT-gäng samlades på centralstationen för att ta tåget till Arlanda. Vi är lika med mig, Bitte, Bengt, Birgitta,Bosse och Agneta. Och från Svenljunga skulle Fedrik och hans Birgitta ta sig till Köpenhamn för flyga därifrån.

Just som vi ska kliva på tåget kommer ett telefonsamtal från Fredrik, "alla plan till Heathrow är inställda!!" Vi skulle flyga från Arlanda/Köpenhamn till London Heathrow för att där kliva på ett plan till Singapore/Sydney/Wellington.

På tåget fick vi klart för oss att detsamma gällde alla plan från Arlanda till London också. Ridå!

Jag ringde ett nummer till British airways medan vi skumpade fram på tåget, för att fråga vad vi skulle göra nu, och efter lång väntan kom jag fram, fick ett erbjudande om att resa ett dygn! senare, och tackade ja med viss motvilja. Vi trodde då ännu att andra alternativ borde finnas. Det fanns inte, trots resebyråns ansträngningar fick de andra tre till slut ta en resa två dygn senare och Fredrik och Birgitta fick lägga ner hela projektet.

På lördagen snöade det forfarande i London, och en del plan ställdes in, men vi kom iväg till slut. Flög med ett tjusigt nytt plan under många många timmar och kom så fram till Wellington på måndagseftermiddagen.